27 okt. 2010

Utomjordingar

Klockan är snart ett på natten, jag går och lägger mig bredvid min karl och tankarna snurrar som vanligt. Plötsligt dyker DEM upp i mina tankar, de är påväg. Några sekunder senare känner jag deras närvaro som ett stort tryck mot min kropp, jag ser högresta varelser som sträcker sina långa fingar mot mig. Det är inte samma som när jag bodde hemma, dessa är mycket längre. De är intelligenta, kärleksfulla med de mest själfulla ögon man kan tänka sig, jag hyser största möjliga respekt för dom. Jag ligger där i sängen på mage, känner mig paralyserad, jag förmår inte röra på överkroppen. De brukar alltid vänta tills jag somnat men inte den här gången, kanske behövs det inte längre, jag är på deras sida. Mina händer blir brännheta som om jag höll dem  mot en kokhet platta medan mina fötter är kalla som is, mitt hjärta slår hårt men långsamt, jag är som i trans. Efter ett tag försöker jag röra fingrarna, de rör sig bara med små hack åt gången och det knarrar i lederna, jag slappnar av, bara ligger där och väntar. Jag blir rädd för något men jag vet inte vad, eller panik är nog ett bättre ord, hjärtat slår fortare och fortare. Plötsligt känns deras närvaro avlägsen, dom är färdiga och jag sträcker mig efter mobilen för att titta vad klockan är. Halv tre, en och en halv timme har gått fast det kändes som tio minuter. Mitt hjärta slår hårt men det dröjer inte länge förän jag faller i en djup skön sömn som för ovanlighetens skull varar hela natten.
Ska snart iväg och simma, hörs sen:)

1 kommentar:

  1. oj gumman..shiet..du får gärna ringa så pratar vi mer om de..ja kan garantera att jag tror på dig..men de vet du redan, har du alltid vetat..

    SvaraRadera

<3